Äntligen, Disney!
Efter ett litet irritationsmoment, som gick ut på att rabattlapparna vi hade med oss inte gällde på "reducerade priser", och var därför tvungna att betala det fulla "reducerade" priset startade en riktigt bra film. Med några få undantag så har Disney släppt musikal efter musikal med varierande kvalité. Trailern till Wall-E säger inte så mycket om filmen i sig eller handlingen, vilket skulle kunna betyda både det ena och det andra.
Så när den imaginära kameran zoomar in till ett öde landskap som för tankarna till såväl Bilar som I am Legend vet betraktaren inte riktigt vad den ska väntar sig. Snart nog står det klart att Wall-E är ensam kvar likt Robert Neville i just I am Legend. Något har gått riktigt snett upptäcker man ganska tidigt i historien. Jorden är full av skräp och allt som är kvar är Wall-E som sorterar soporna. Men så hittar han en växt i ett gammalt kylskåp…
Det bästa med hela filmen är själva konceptet. Äntligen har Disney/Pixar tänkt helt tvärt om och haft så lite konversation som möjligt och lämnat så mycket åt uttryck och liknande som möjligt. Det är lite av en pånyttfödelse av det Walt skapade för evigheter sedan med kortfilmerna. Fast snyggare och i långfilmsformat.
Läs även andra bloggares åsikter om walt disney, wall-e, disney, pixar, bio, media, bilar, i am legend
