Jefferson & Sally

Boken kom till mig som en uppgift egentligen. Det var under en kurs på Mälardalens högskola där vi skulle läsa en bok med en författare som antingen inte var västerlänsk eller som inte skrev på (eller var översatt till) rikssvenska. Ett öga rött var lite som förslaget från lärarens sida och visst tänkte jag. Varför inte? Det tog ett några sidor innan rinkebysvenskan flöt på bakom mina ögon. Men när det väl hände - oj, vilken bok! Nu har den blivit film och jag är absolut inte besviken.

Ett öga rött handlar om Halim som genomgår en väldigt svår identitetskris. Filmen börjar med att han skriver i sin dagbok att han inte har någonstans han kan kalla för hem. Han är född i Sverige, men inte hans föräldrar, och de bor i en förort till Stockholm. Modern avlider tidigt i filmen och fadern bestämmer sig för att få en nystart i livet. Ny lägenhet. Nytt område. Och ny attityd. Pappan gör vad tror är bäst för honom och Halim genom att bli svenskar. The real deal. Surströming, Kalles kaviar, ABBA, Ulf Lundell… Halim går på offensiven och gör precis tvärt om.

Det är produktionsbolaget "Tre vänner" som står bakom den här filmen vilket inte alls är fel, för de kan sin sak. De står bakom produktioner som bland annat "Svensson, Svensson", "Cleo", "Det okända" och ICA-reklamfilmerna. Jag kände mig engagerad och brydde mig verkligen om hur det skulle gå för Halim genom nästan hela filmen. Det är sällan i svensk film som i alla fall jag känner för karaktärerna. Det är nog också mycket tack vare att Jonas Hassen Khemiri skrev en sådan bra bok från början. Dessutom är den där melodiösa slingan som hörs i bakgrunden ett flertal gånger så universial att den både roar och engagerar beroende på hur den lägs fram tillsammans med scenen. Atmosfären påminner om den i Förortsungar (som också var väldigt bra), men en film jag ofta kom att tänka på vid flera tillfällen var Mick Garris "Riding the bullet". Sofia Bach är för övrigt underbart ironisk vilket förhöjer atmosfären.

Svensk film är, som jag antyder här ovan, riktigt dåligt rent generellt. Men det finns vissa guldklimpar och "Ett öga rött" är en av dem. En liten kul kommentar är dessutom att under en intervju sade Khemiri att folk som hade läst den här boken och sedan läst hans nästa - Montercore (som är skriven på rikssvenska) - har berömt honom för att han har blivit mycket bättre på svenska. Ett öga rött skrevs inte på rinkebysvenska för att han hade problem med språket, utan för han valde det. Något de också, som en parantes, kommenterar i filmen.

Om du inte sett den - gör det.