Jefferson & Sally

Jag tänkte att vi skulle börja med att ta upp de två ”skolorna”, som jag ser det, i hur man skriver fiktion. För det är ju det, fiktion, jag främst vill ta upp i Jefferson & Sally och hur den blir till. Hur skapas fiktion? Är det bara att skriva eller måste man skriva en hel uppsats innan det sätts igång? Hur gör man som helt oerfaren för att komma igång?

Som jag ser det finns det, som sagt, två sätt att sätta igång. Jag låter två författare vara exempel för dessa; Elizabeth George för den ena och Stephen King för den andra. Varför? Svaret är så enkelt som att min bokhylla innehåller pocketböcker av de som handlar om att skriva (och eftersom de representerar varsin del). Sedan är det lite upp till dig vad du gillar bäst och vill använda.

Att skriva som Elizabeth George
Jag ska vara ärlig och säga det på en gång. Till skillnad från Kings bok, har jag bara ögnat igenom Georges bok ”Skriv på!” (jag har som ambition att läsa den, men det är så många böcker man vill läsa). Men en sak upptäckte jag tidligt i hennes fall, efter att ha läst den andra, är hur hon börjar skriva på en roman. Hon skriver rakt upp och ner på sidan 63 att hon inte vill ha några som helst regler när hon skriver, förutom en som hon har bestämt själv. Den lyder som följer (s. 63)

”Jag planerar alltid innan jag skriver, och det betyder att jag alltid vet
slutet i förväg. Jag kastar mig aldrig bekymmerslöst ut i något stort litterärt
äventyr i hopp om att mina huvudpersoner ska reda ut saker och ting för mig
medan vi färdas mot det okända”.

Hon beskriver också händelserna som dominobrickor (s 56). Att, som jag förstår det, varje scen ska utlösa en händelse i en annan scen som ska starta en tredje scen och så vidare. George gör även i boken en liten lista på hur hennes skrivprocess går till (s. 285). Den ser ut så här.

01 Idén
- Den genomarbetade idén
- Den ursprungliga händelsen
02. Befolka världen till den genomarbetade idén och den ursprungliga händelsen
- Gör upp en allmän lista över personerna
- Gör upp en detaljerad lista över personerna
03. Faktainsamling
04. Skapa personerna
05. Skapa miljö/miljöer
06. Gör en stegvis skiss tills det inte finns mer att säga
07. Intrigskiss
08. Ett första utkast
09. Snabbläsningen
10. Det redaktionella brevet
11. Det andra utkastet
12. Lektören
13. Tredje utkastet (om det behövs)

Klart

Konsten att gräva fram en fossil med tandborste
Stephen King är av en helt annan åsikt. Han skriver i sin bok ”On writing” (översattes till ”Att skriva”) att (s. 188) det inte ska finnas någon intrig, inte någon förbestämd i alla fall. King exemplifierar med att skriva

”Historier är inte souvenir-t-shirts eller GameBoys. Historier är reliker, delar av en tidigare existerande värld. Författarens jobb är att använda verktygen i sin verktygslåda för att hålla så mycket som möjligt intakt… Du måste använda små verktyg… kanske till och med en tandborste. Intrig är ett mycket större verktyg…”

King menar (s. 189) att det kan börja med ett skyltfönster där han placerar en eller några karaktärer och betraktar dem för att se vad som händer. Han menar att författarens jobb inte är att säga åt karaktärerna vad de ska göra, utan de ska berätta vad författaren ska skriva, ungefär. Det kan låta konstigt, men gör den här övningen några gånger. Du kanske märker att du är av den sorten som gillar att arbeta så. Annars förstår du kanske att du mer vill gå på Elizabeth Georges lina.

Övning. Skriva med hjälp av tandborsten.

01. Tänk dig en plats och beskriv den. Börja med att fokusera på något speciellt.
02. Bestäm hur många karaktärer som ska vara med. En, två, femton eller whatever.
03. Varför fokuserade på det du gjorde? Låt din karaktär/karaktärer göra och/eller tänka med/på det du fokuserade på.
04. Vad gör karaktären/karaktärerna sedan? De bestämmer, inte du.
Du har säkert en aning om hur det kommer att gå, men försök att tänka så lite som möjligt och skriv bara på, låt som sagt karaktärerna bestämma! Längden bestämmer du själv, men rekommenderar åtminstone ett A4 så att det händer något. Klistra gärna in din novell i kommentarer här under så ska jag läsa den.

Vad anser jag?
Jag har aldrig gillat det här med förberedelser, varken när det gäller att skriva en uppsats i skolan eller om jag ska skriva en novell eller whatever. Det som gäller för mig har mer varit något jag läste på nätet för något år sedan, men som jag inte kommer ihåg källan till – först fattar man mod, sedan fattar man pennan, sedan fattar man ingenting. Lika simpelt som korrekt.

Som du kanske förstår är jag mer inne på Kings linje här, men det är upp till var och en vad man gillar. Jag sätter mig gärna ner och bara skriver. Var kommer inspiration ifrån, då? Det finns inget som heter inspiration inom författarskapet. Kommer inte ihåg vem det var som skrev det (har för mig att det var just King eller deckarmamman Camilla Läckberg) som skrev ”inspiration är för amatörer”. Men mer om det en annan gång.

Vi hörs. Kärlek.