Jefferson & Sally

Låg på surfbrädan och flöt runt på DN:s vatten. Hittade Johanna Paulssons recension av Winnerbäcks Göteborgspelning. Ingen konsert hon fick gåshud av direkt verkar det som. Och jag tyckte så mycket om hennes avslutning; en sudden death där man bara sitter och väntar på målet som aldrig kommer.

Jag har hittills i mitt ganska korta konsertliv varit på en Winnerbäckkonsert. Och det var den avslappnade "Vatten under broarna"-turnén och sedan har jag tittat på DVD:n Lindköpingssonen har släppt. De två tycker jag var bra. Inte underbara - utan bra. Men jag kan tänka mig att den här turnén inte alls blir samma sak. Hovet är inte med och senaste plattan "Daugava" var en ganska stor besvikelse, för mig i alla fall.

Jag tycker det känns som om Winnerbäck ska ta en paus ett tag och inte göra musik överhuvudtaget. Sedan komma tillbaka med en underbar platta som "Kom" är. Ge mig en till "Kom", Lasse…

Andra bloggar om: DN, Lars Winnerbäck, Daugava

Såg här att Viasat nyligen lanserat en on-demand-tjänst. Jag har sett reklamen i busskurerna medan jag har cyklat förbi, men inget som har tagit upp min uppmärksamhet. Men precis som bland annat SF Anytime, CDON Bredbandsfilm och Film2home fungerar detta som din lokala videobutik nere på hörnet. Du betalar några tior och får behålla filmen ett dygn - skillnaden är bara att istället för ett fast klockslag så gäller här 24 timmar från det att du betalade för filmen och att du inte lämna hemmet för att få hem filmen.

För att kunderna ska få testa så bjuder Viasat nu på långfilmen Hundtricket. Det krävs inte att du är Viasat-kund för att du ska få se (och sedan hyra) filmen/filmerna, men det finns vissa andra krav. De är att du måste ha:

- Pc (fungerar alltså inte på mac)
- Windows 98 eller nyare (fungerar alltså inte i Linux)
- Internet Exlorer 6 eller nyare (fungerar alltså inte i Firefox, Opera, Flock, Safari mm)
- Windows mediaspelare 10 eller nyare
- Flash player 8 eller nyare.

Det är alltså inte Viasat och CDON eller andra återförsäljare som satt upp de här reglerna. För som jag förstår det gäller de här kraven för samtliga liknande tjänster. Det är alltså företagen Viasat/CDON/SF/Film2home köper tjänsterna av eller möjligtvis filmbolagen som kräver ett visst skydd som kräver detta. Och när ska de lära sig?

Samma sak har gällt när folk köper musik lagligt via nätet - det har funnits vissa krav och det har inte gått att göra vad man vill med musiken man har betalat för. Observera vilket tempus jag har använt. För iTunes (största återförsäljaren av legal nedladdning) började nyligen erbjuda låtar utan skydd. Först till en lite högre kostnad, men som sedan sänktes till samma avgift som de låsta. Nu kommer en stor klyscha, men det är det som är framtiden. Det går inte att låsa saker och ting.

Valfrihet och tillgänglighet är det som kommer att fungera. Alla som tror att Youtube, Flickr och Facebook hade blivit så här stora om de hade låst sig räcker upp en hand. Nej, just det. Titta bara på Apple - det tog ett tag, men de släppte tillslut in Windows på Macarna och de har även släppt Safari (Apples egna webbläsare) till Windows Xp (trodde aldrig det skulle hända). Det är också Apple som äger iTunes, för de som inte visste det. Och om vi går in på Linux - det är ju valfrihetens högkvarter. Där är det upp till var och en att ha precis det man vill ha (och för det mesta är allt gratis dessutom). Men, den som sitter på någon av de två plattformarna som valt att öppna för valfrihet släpps inte ens in. Utan tvingas att antingen använda det traditionella sättet och gå ner till lokala videobutiken eller närmaste illegala sida och ladda hem filmen. Vilken som känns bäst är upp till var och en att bestämma. Men tänk om även de fick möjligheten att betala för sig på ett bekvämt sätt.

Som det alltså ser ut nu så skulle det vara, om jag får dra till en liknelse, ungefär som att du inte skulle få handla på IKEA bara för att du bor i en bostadsrätt som ägs av låt säga HSB. För det skulle ju kräva att du var tvungen att köpa alla din möbler på Mio och/eller Jysk eftersom de är de enda som tillåter HSB-hus. Ungefär så.

Andra bloggar om: Viasat, On-demand, Linux, Apple, Mac, iTunes, Firefox, Torrents, Open source, Öppen källkod

Såg att Caroline på bokhora tyckte att det här omslaget var fult. Men jag tycker inte det. Visst, det är väl inte den vackraste svanungen i vattnet, men jag antar att den gör vad den ska göra. Alltså vad jag menar är att en liknande disskusion fördes visst kring pocketupplagan av Niemis "Populärmusik från Vittula" och att man kanske egentligen inte kan tala om fult och fint när man pratar om bokomslag. Eller visst kan man det som i allt annat, men inte utan att bli subjektiv.

Det går att ha åsikter om det mesta och jag tycker att för att vara ett bokomslag är det här ganska shysst. Min åsikt. Sedan tror jag att den kommer att dra blickarna till sig när den står i bokaffärernas pockethyllor. Grafikerns uppgift. Det kommer troligen leda till att fler kommer att köpa den. Månpockets uppgift. Bara det att Caroline (och jag) skriver om den gör att fler upptäcker den och boken kanske säljs i ytterligare 50 exemplar. Ren gissning, men inte helt omöjligt.

Vad säger ni? Är jag helt ute och cyklar? 

Vi säger så. Kärlek. 

När jag växte upp sent 80-tal och tidigt 90-tal var det vinylskivan som höll på att utrotas. Nu läste jag på DN att Universal, ett av världens största skivbolag, ska börja sälja singlar på usb-minnen. Priset blir lite mer än cd-singlar; 5 pund (66 kr) och pinnen kommer innehålla extramaterial som tillexempel videosnuttar. Minnet ska visst kunna gå att tömma och användas som ett "vanligt" usb-minne.

Jag förstår verkligen varför de gör det här.  Jag menar, singelförsäljningen har sjunkit mer än Glocalnet någonsin skulle kunna sjunka. Och även fast den legala nedladdningen av musik ökar något, så är skivbolagens förtjänst större med fysiska varor. De vill få in folk i skivbutikerna igen… Dessutom blir det ju vanligare med usb-kontakter på apparater. Jag har det i min DVD-spelare, min brorsa har det i sin skrivare. Vänta bara. Om tio eller femton år finns det usb-kontakter (eller motsvarande teknik) i mikron, spisen, teven, 5.1-förstärkaren, skorna köksbordet (ni har väl sett Microsofts bord som samtidigt är en dator?)…

Samtidigt går det emot en sak jag hörde ryktesvägen av en bekant inom yrket att ett skivbolag (har för mig det var Virgin) hade gjort en prototyp av framtidens skivbutiker. Att kunden står och komponerar en cd-samling eller album vid en automat, får skivan bränd och fodralet utskrivet på en gång och betalar i kassan på väg ut.

Det låter, tycker jag, som en ganska schysst lösning. Helt i linje med Virgin megastore som finns idag på ett antal ställen. Var i en sådan butik i våras på Times square (New York) och är man intresserad av en skiva där (de har en del - butiken är tre eller fyra ganska stora våningar) är det bara att gå fram till en automat och hålla fram EAN-koden så får man lyssna på skivan (30 sekunder per låt).

Hur det än går kommer inte cd:n försvinna helt. Jag menar - vinyl existarar fortfarande. LP-spelare säljs och både Kent (Isola, Du & jag Döden och Tillbaka till samtiden i alla fall) och Gessle (Son of a plumber & En händig man) släpper fortfarande vinyl.

Andra bloggar om: Universal, Skivbolag, DN, usb, musik, teknik

Nu är det dags för ett nytt boktips. Det var Camilla Läckberg som via sin blogg tipsade mig och alla andra som läste den just då. Det var ett tag sedan, alltså. Men Maria Ernestams bok "Caipirinha med döden" har fortfarande eget liv i bakhuvudet.

Den handlar om Erica som, av misstag, får besök av Döden. Hennes pojkvän har precis gjort slut och Erica bjuder in honom. Döden, alltså. Det visar sig att han är en riktig gentleman och de inleder ett förhållande. Erica får följa med i hans arbete och de sitter i hennes vardagsrum och disskuterar stora frågor. Ernestam ger en ganska trevlig bild på livet och döden. Speciellt när hon förmänskligar Döden så mycket.

För två eller något år sedan upptäckte  jag John Ajvide Lindqvist som har skrivit boken som nog ligger på min topp10-lista ("Låt den rätte stiga in"). Ajvide har ett språk och stil som känns så nära och Ernestams påminner om hans. Båda böckerna jag har nämnt här finns på pocket för några tior och är några jag tycker nästann alla ska ha läst.

Andra bloggar om: John Ajvide Lindqvist, Maria Ernestram, Döden, Låt den rätte komma in

En video med stillbilder av hur Windows har startat och startljuden. Kan du, innan du tittar, minnas hur de lät? Version 3.1 var den första med startljud, men de två tidigare startbilderna är också med. Det är lite nostalgi ändå och se just 3.1, som var den första Windows jag använde i mitten på 90-talet. Ja, kan du förstå det - jag hade knappt använt en dator förrän jag var tio år (om man inte räknar med Atarin pappa hade som spelmaskin under första halvan av 90-talet)

read more | digg story

Markoolio har en låt som heter "Nostalgi" där han sjunger "Förr i tiden fanns inte e-post-brev / man hade papper / och något som kallades penna när man skrev". Jag har sedan jag hörde de textraderna lyssnat mer på karlns texter, de kändes så rätt. Nu såg jag också att ComputerSweden har en artikel som handlar om att pennan är på väg att försvinna til förmån för mejl, word-dokument och pdf:er. Ungefär så. Det förs en parodi på temat i troligen Sveriges populäraste tv-familj Svenssons i SVT.

Hur ligger det nu till?  Är det ute med pennan? Nej, jag tror inte det. Jag fick frågan av en äldre fotograf som fortfarande använder uteslutande analogt om det var ute med framkallning och jag svarade på en gång nej. Folk kommer fortfarande vilja hålla i en papperskopia, ha bilder på väggen och skicka vykort (för att inte tala om pressmaterial). Det blir i mindre utsträckning bara. Precis samma sak gäller pennan. Under min tid på Mälardalens högskola hade vi en disskusion om olika medier (radio, teve, internet/mejl, text-tv…) och vilket som var bäst. Det slutade med att läraren sa att det finns ingen som är bäst, bara olika metoder som är bra på olika saker. Och jag håller med. Jag menar, ingen målar grottmålningar längre - men hur många tunnlar är inte fulla av klotter? Nu menar inte jag att dt är samma sak, men de bygger på samma princip.

Pennan kommer alltså inte att dö ut om ni frågar mig. Den kommer bara att användas mindre och inte på samma sätt som tidigare.

Det allra första smakprovet vi fick av Kents senaste platta var låten "Ingenting". Och jag visste inte vad jag skulle tycka. Är det här Kent? Njae, det kändes såsär. Då tyckte jag bättre om b-sidan "Min värld" som smakade mer Kent. Sedan kom albumet, jag trycker på play och lyssnar förväntansfullt. Kommer de att överträffa "Du & jag Döden"? Första spåret "Elefanter" gav mig förhoppningar om att de kunde vara nära, även om just öppningsspåret kanske skulle vara lite svag.

Sedan tog det stopp. Låt efter låt kändes fel. "Columbus" och "Våga vara rädd" fastnade jag för ganska snabbt. Tankar som "de kunde väl ha släppt en till ep då" dök upp i mitt huvud. Lyssnade lite mer på skivan  och upptäckte att "LSD, någon?" var en av de bästa låtar de hittills har gjort (top20 eller kanske top10). "Elefanter" växte, precis som "Generation ex" och "Berlin".

Efter ett tag slog det mig; precis så här kände jag inför Roxettes album "Room service" (även om första singeln till den, till skillnad från här, var en av de bästa Gessle har kliat fram). Den plattan tycker jag idag är en av deras bästa. Så vad jag vill säga med det här är att när en grupp eller artist släpper något som går ifrån deras tidigare mall lite mer än vanligt kan det uppfattas som sämre. Men ibland handlar det bara om att skivan kräver några lyssningar för att kunna uppskattas.

Andra bloggar om: Kent, Roxette, Tillbaka till samtiden, Gessle, Room service, Du & jag Döden

Hittade en liten kul artikel om hur man inte bör inspireras (eller stjäla) filmmanus. En utförligare lista hittar ni här. Men tänkte dra listan lite snabbt, den ser ut så här (8 alltså bäst & 1 värst):

8. Böcker
7. Filmer från andra länder
6. Serietidningar
5. Verkliga livet (Rädda menige Ryan, Apollo 13…)
4. Äldre filmer
3. Tv-serier
2. Leksaker (Transformers, Krambjörnarna…)
1. Tv-spel

Jag håller till stor del med i vad de skriver. I varje del nämner de några filmer av högre kvalité. Och visst, filmer som bygger på tv-spel är nästan uteslutande urusla ("Street fighter" och "Silent hill" är om jag minns rätt två typexempel). Men när de skriver "Dead or Alive, Resident Evil, Silent Hill, Tomb Raider (Yes, these are the best we could come up with.)" så vill jag säga emot. För att för det första är Resident evil-filmerna riktigt bra och Tomb raider-filmerna är shyssta actionrullar.

Den första filmen som byggde på Capcoms zombiespel var en underbar blanding mellan zombie- och actionfilm. Tvåan kändes som en halvdann uppföljare, men trean var ganska bra. Jag tror att om de gör ett gediget försök så kommer Resident evil bli en bra serie även i filmvärlden. Precis som Spider-man (har inte sett trean så kan inte uttala mig om den, men de första två var riktigt bra). Även om de två inte kommer från samma källa tyckte jag det var värt att jämföra dem eftersom båda är undantag som bekräftar regeln.

read more | digg story

I början av 90-talet kom datorspelet Doom. Sedan dess har det och andra spel (och andra liknande saker innan dess) varit svarta fåret i ungdomsvåldet. Efter Columbine-massakern i början av 2000-talet sades det att bland annat Doom, South park och Marilyn Manson var roten till problemet. Scientific American publicerade i tisdags en artikel om att problematiken är en helt annan.

   - Det är ganska uppenbart att barn och ungdommar var våldsamma innan televiosionen kom, säger Richard Tremblay. Tremblay är proffesor inom barns fysik och psykologi på Montreals Universitet.
   - Det är ett naturligt behov och det är förvånande att idéen om att barn blir aggressiva av media fortfarande är relevant, menar han.

Tremblay har spenderat över 20 år åt att hitta kärnan till problemen genom att studera 35 000 barn i Cananda från det att de varit fem år till tjugoårsåldern. Richard Tremblay menar att när barnet är cirka 18 månader börjar det slåss, knuffa och bita andra barn. De vuxna i omgivningen försöker då (förhoppningsvis) lära dem att det är fel. Här, menar proffesorn, ligger en del av problematiken. För alla barn är inte kapabla att lära sig den lektionen. I vilket fall minskar aggressionen gradvis mellan åldrarna två och fem i samma takt som barnet lär sig att kommunicera om sina behov via språket.

Saker som kan ha med barnets förhållningssätt till sin aggresivitet är om modern röker, dricker, tar in för lite näring och genomgår häftig stress under graviditeten. Tremblay menar att det kan skada gener som gör det svårare för barnen att lära sig språket.
   - När du inte bemästrar språket, säger han. Så är det svårt att få andra att förstå vad du vill.

Jag tycker det är skönt att det äntligen kommer rön åt det här hållet. Såg ett reportage SVT hade köpt in i somras (av BBC har jag för mig) som lite visade gärningsmännens sida av historien av Columbine-massakern. Den här skolan var/är en som prioriterar sport, speciellt amerikansk fotboll, som jag förstod det. De här två tonåringarna var intresserade av helt andra saker och om jag inte minns fel blev de trakasserade dagligen. De befann sig längst ner i hierakin och ingen verkade göra något åt det. Det var ingen som såg dem. Ingen som lyssnade på dem. De existerade inte.

Jag säger inte att det var rätt vad de gjorde, men jag kan till viss del förstå deras aggression. Precis som Marilyn Manson sa när han fick frågan vad han skulle ha sagt till dem om han hade träffat dem; "Jag hade inte sagt ett dugg. Jag hade suttit mig ner och lyssnat på vad de hade att säga." Precis det ingen annan gjorde. Då hade det kanske inte inträffat.

Andra bloggar om: doom, Columbine, Marilyn Manson, ungdomsvåld, nyhet, Rön

read more | digg story